fröjd
Jag har så många röster i mitt huvud.
Dom säger alla olika sak.
Ont gör det också, i hjärtat, men ibland känner jag att jag är för gammal för det.
Som om det brister och går iväg i små bitar, slits ifrån varann.
För att jag inte lyssnar, för att jag gör fel.
För att jag inte vet hur man gör.
Sen tänker jag att jag är för hård mot mig själv.
Men jag vet inte vad det betyder.
Det är ju mitt fel.
Att jag ligger här i sängen och skriver texter i en sjuk kropp.
Och inte är ute och leker med dom andra barnen.
Jobbar och har familj, ett lyckligt liv.
Bara meningslösa dagar utan nåt att göra.
Uttråkad och bortskämd.
Iaf, jag skriver nog för mycket.
Allt det här har sagts förut.
Det var nåt jag drömde om en gång.
Jag tror jag har glömt bort det nu.
Försökt iaf.
Så gott det går.
Så gott det går.
